Nu är vecka nr 10 tillända. Tjoho.

Har varvat soppor med vanlig mat sedan i torsdags. Och det är det som är klydd. Vanlig mat, alltså. Besvärligt, rent utav. Det var fan så mycket bättre när jag bara åt soppa! Då visste jag jag vad jag skulle äta, bara fram med en påse och en visp och lite vatten- klart. Nu måste jag tänka. Heeela tiden.

Inte bara på VAD jag ska äta, utan även hur mycket av var sort. En dag åt jag lax med grönsaksröra, det var helt okej. En annan färs-och grönskaksröra. Okej det också. Igår åt jag torsk...ska jag i alla fall inte göra fler gånger. I alla fall inte i den tappningen. Idag blev det kyckling med...vill ni gissa?... Jo grönsaksröra. Mina idéer har torkat in, kan jag säga.

Jag skulle vilja ha en hel hög med tips och recept jag kan fixa till nu på halvfart. Xtravaganza har recept i mängd när man käkar på jämnvikt, men inget som jag kan använda nu. Och det stör mig.

Det känns alltså inte bra, det här. Magen känns som en bongotrumma, det mullrar och bullrar i den värre än jag vet inte vad. Känner mig stor som en liten sommarstuga. Och gnällig. Och ilsken. Och tjurig.

Fick ärva en varm och go vinterjacka av dottern för ett tag sen. Dun. Säger jag bara.

Kruxet är att allt jag har på mig under jackan blir fullt av fjädrar. Igår på jobbet hittade jag en på min marinblå tröja. Nämen, sa jag till kunden framför mig. Jag ser ju ut som en höna.

Ja, det gör du, sa han. Dessutom är du dåligt plockad.

...och andra rotisar inhandlades igår. Liksom frön, mandel och nötter. Och lite annat inför kommande ät-period. Man måste ha framförhållning. Mardrömmen vore att plötsligt stå där en dag med endast choklad, kakor och knäckemeller som tilltugg...

Vaknade tidigt idag, och var hungrig som aldrig förr. Det var ett bra tag sen jag kände av det, och jag vill inte påstå att jag gillar det. Senaste veckan har hungern varit nästan konstant, och det stör mig. Världens goaste coach Angelina hade en teori häromdan- när det är kallt ute behöver kroppen mer energi för att hålla sig varm. Klokt. Och det verkar ganska logiskt. Mina förtvivlade soppor räcker helt enkelt inte till numer.

Nått annat som triggar lite hunger är säkert mitt intag av någon frukt och en pytteklick keso med bär. Mer mat=mer hunger. Så är det. Snart kommer jag säkert att ha fått en bra balans på födointaget, och slipper den här känslan av svältdöd. Det har varit så nära, så nära den här veckan att jag stoppat i mig nått jag inte borde. Varför jag inte har gjort det är en gåta, men det är lik förbannat ett faktum. Nada. Inte ett dugg mer än det jag ska. Strongt, Fru B!

Motion är ett gissel när man är mer innesnöad än man brukar vara. Mina härliga morronpromenader med hundarna är trixiga som tusan, det finns nämligen inga plogade stigar att traska på. En och annan gångbana, visst- men hur kul är det att trava där?

Å andra sidan har jag varit gnällig och sjuk några dar, och då har käre A haft ansvar för djurhållningen. Han är en raring, min käre A.

Tillbaks till jobbet i dag, kanske inte helt klokt än men jag får myror i brallan av att gå hemma. Rastlösheten är total och det slutar med att jag går och lägger mig och sover i flera timmar. Förmodligen behöver jag det, men att vakna lite lagom virrig i kolan vid 4-tiden på eftermiddagen är ingen höjdare.

Bannemej.