* Vad ska vi ha till middag?

* Ska vi fika?

* Vad ska vi bjuda på?

* Ska vi grilla på lördag?

* Ta med nått till kaffet!

Att äta är ett socialt arbete. När som helst, hur som helst. Och alltid. Hela tiden. Om man glor på TV så är 85% av reklamen matinspirerad. Nu är ju det inte nån vetenskaplig siffra, men är det inte smörgåsmargarin som göra att man glömmer vilken dag det är så är det saft som tar en till allehanda djungler på jakt efter vilken smak den har. Eller chokelakagebagare med kockmössa och dom fiiinaste råvarorna. Eller fredagsmys med skruv. Och pålägget som ger tröst i alla sammanhang, från orientering till graviditet.

Och El Macho.

Helt Pucko.

Ta en dag till att notera hur många gånger det pratas mat i omgivningen. Det händer så ofta att man borde bli mätt på det.

Sen visas det en rolig(?) serie om två tjockisar som träffas på nån form av AA-möte, men för överätare. Mike & Molly har inte en chans att hitta kärleken i "vanliga världen"...eller...kaka söker maka...eller...?

Det är fan inte lätt att vara ödmjuk.

För den som är felfri.

...med en polkagriskaramell i mun.

Vafan, sa jag, sånt äter ju inte jag. Och skyfflade skyndsamt över karamellen i munnen på käre A.

Har ni tänkt på hur många butiker det är som har en liten skål med allehanda godis vid kassan? Nja, kanske inte Ica och Willys och så, men sådana där specialaffärer. Bara igår utsattes jag för minst två. Den ena hade Ahlgrens bilar och den andra hade just polkagriskarameller. Tror jag kan nämna hur många som helst som har karameller i reklampapper. Forex har mumsiga gula och svarta, bl a.

Hursomhelst så har den här soppveckan gått hyggligt bra. Så pass att ett visst magerhetssyndrom har infunnit sig. Alltså känslan av att ha tappat ca 100kg i ett svep. Vattentapp, med andra ord.. Kroppen får helt plötsligt plats i sig själv när onödig vätska försvinner. Nu är det dax att tappa fett också, och det kommer av sig självt om man håller i. Och det tänker jag göra i en vecka till.

Varför? Tja, säg det. För att jag kan, antar jag. När väl första darriga, huvudvärkiga, tröttiga och mattiga  ketonfasen hamnat i rätt läge mår jag fantastiskt bra av någon veckas helfart. Samtidigt som det får mig att ha koll på läget. Som jag sa innan i veckan så sitter mitt överätande i huvet, och med ett SoppaX3-brejk hamnar jag på den nivå där jag vill vara.

Lugnt och sansat. Lite frukt och en och annan hemodlad gurkskiva någon gång om dagen piggar upp och har visat sig passa mig alldeles utmärkt.

Fick en ärofylld fråga av yngste sonen: Mor, vill du läsa "Evangeliet om Jesus och barnen" på Lill-loppans dop på söndag?

Farmor blev varm i hjärtat. Klart jag vill! Nu är jag ju inte religiös så det stör, direkt, men vissa texter ur Kyrkans skrift faller mig i smaken.

I smaken...på nått märkligt vis hamnar det mesta jag tänker och skriver i någon form av ät-kategori...