...sitter min kollega i baren och tittar på havet. Det sa han alldeles nyss när vi chattade en stund. Jag är, fan tro´t, inte helt mossig men jag förundras fortfarande av den kommunikation som är möjlig med hjälp av Internet. Visst är det helt fantastiskt! Där sitter han, hans klocka visade 13.45 och min 07.45, olika världar med jag vet inte hur långt avstånd men ändå kan vi på exakt samma gång prata med varandra. Så märkligt. Så mäktigt.

Igår var det kalas med mat och dryck. Jag käkade en jättegod chili med en klick yoghurt och två bitar bröd. Kunde hoppat brödet, visst. Men min devis att jag kan äta allt men inte alltid står sig.

Sen blev det svårt. In bar dottern en tårta hon experimenterat fram. Chokladbottnar, vit chokladmousse, blåbärsmousse och täckt med dumlegrangesellervaddetnuhette. Tjingeling Xtravaganza. Det var något så vansinnigt gott! Den smälte i munnen och alla smakerna fann varandra i total harmoni! Ja, ni ser- jag blev helt tagen. Jag tog en bit. Och njöt i fulla drag. Men eftersom mitt minne är så kort, så kort tappade jag liksom bort hur det smakade. Därför tog jag en bit till för att friska opp hjärnan lite.

Nä, dra mig på en liten vagn, sa alltid vår salig mor. Uttrycket använde hon alltid när hon blev förvånad, eller lite upprörd, eller när nått gick åt skogen.

Inte förrän jag blev vuxen begrep jag vad hon egentligen sa, alltså rent bokstavligt. Mor använde sig ibland av svavelosande ramsor, men denna sa hon ofta, ofta. Den är så söt, tycker jag.

Tänk om ungdomen nuförtiden skulle säga så! Så gulligt! Jag tror att mor var föregångare till fuckyou, stickobrinn, ohmygod och andra moderna uttryck!

Nä, dra mig på en liten vagn, sa jag INTE igår när jag upptäckte att tröjan jag stickar till goa O inte blir bra.

Vad jag sa? Jo jag sa: Nämen ojdå, så det kan bli.

Dessutom ljuger jag lika bra som en häst travar.

... hängröv har många ynglingar i sina brallor idag. Så ock jag. Men i mina trosor, både bokstavligt och bildligt. Olika anledningar finns till detta, en är att det är dax att införskaffa nya eftersom det var ett bra tag sen sist. En annan är att många av dom kilon jag tappat har tagits från denna kroppsdel där nämnda plagg är avsett att skyla.

Och tredje orsaken är att jag är så vansinnigt slö med träningen. Det har varit snö, det har varit is, det har varit kallt...ursäkterna är många och långa. Som om vädret skulle ha någon som helst betydelse när träningslokalen är inomhus. Ibland är jag mer än vanligt dum. Faktiskt.

"Man blir så pigg av träning", sa dottern häromdan. Och hon har så klart för sig. Man blir ju det.

Det kan man i alla fall läsa i alla fitnesstidningar, hurtbullebloggar och allmänna råd och rön.

Tänkte börja på onsdag. Då har coach Angelina bjudit in vår grupp till träning. Vad var det hon skrev i mailet... funktionell träning...hm... urtidsminnen av skolans strömhopp över bock och plint flimrar förbi...OMG.

Hursomhelst är jag mer än halvvägs mot mitt mål. Snyggt jobbat, Fru B! Och jag är inte längre fet, bara överviktig. Enligt BMI. Som om jag bryr mig om dessa formler och sätt att räkna ut fan vet allt. Förhållandet mellan det och det blir si om du gör så. Jo tjena.

Vill jag ha nått mått på hur jag lyckats förändra min kropp tar jag helt enkelt en titt i brallan.

Det är där det hänger.