Beror ju på vad man jämför med.

Om man beaktar att jul- och nyårshelgen dumt nog inföll under en tid då det var tänkt att jag skulle äta enligt Xtravaganzas extralättallrik, då sket sig relativitetsteorin.

Men när man blickar tillbaka på tidigare julhelger i allmänt frosseri, står teorin sig ganska väl.

Med mitt mantra rullandes i skallen har jag tillåtit mig att göra vissa avsteg från min annars så bestämda rutt. Tio wienernougat i ett svep är himla bra för sen ville jag inte ens titta på chokladkartongen. Ungefär lika många kolakakor i samma snabba tempo resulterade i total avhållsamhet. Fiffigt, Elin!

Fy fan vad äckligt!

Mantra? Jag har ett sånt numer. "Jag kan äta allt, men inte alltid." Det där "alltid" är ju lite flyktigt...alltid kan ju vara hela dan. Det kan ju vara varje vecka, månad. Kanske. Hursomhelst funkar det för mig, och då är det ju bra. Som sagt: Tio wienernougat kan jag visst äta, men dock inte alltid.

Tror jag fått med hjärnan på den här vagnen, och det var ju det som var meningen med min mentala träning!

Lite si och så är det med den kroppsliga träningen. Visst kan man kvista inom gymmet en dag eller två. Men... Ute i naturen funkar det bäst, men just nu är det en smärre bedrift att bara hålla sig på benen med knappt styrfart. Jävlar vad halt det är!

Eller som käre A sa: Du kan fan glatta på köksgolvet när dom varnar för halka på radion!

Aj löv hjo.

Nu är vecka nr 10 tillända. Tjoho.

Har varvat soppor med vanlig mat sedan i torsdags. Och det är det som är klydd. Vanlig mat, alltså. Besvärligt, rent utav. Det var fan så mycket bättre när jag bara åt soppa! Då visste jag jag vad jag skulle äta, bara fram med en påse och en visp och lite vatten- klart. Nu måste jag tänka. Heeela tiden.

Inte bara på VAD jag ska äta, utan även hur mycket av var sort. En dag åt jag lax med grönsaksröra, det var helt okej. En annan färs-och grönskaksröra. Okej det också. Igår åt jag torsk...ska jag i alla fall inte göra fler gånger. I alla fall inte i den tappningen. Idag blev det kyckling med...vill ni gissa?... Jo grönsaksröra. Mina idéer har torkat in, kan jag säga.

Jag skulle vilja ha en hel hög med tips och recept jag kan fixa till nu på halvfart. Xtravaganza har recept i mängd när man käkar på jämnvikt, men inget som jag kan använda nu. Och det stör mig.

Det känns alltså inte bra, det här. Magen känns som en bongotrumma, det mullrar och bullrar i den värre än jag vet inte vad. Känner mig stor som en liten sommarstuga. Och gnällig. Och ilsken. Och tjurig.

Fick ärva en varm och go vinterjacka av dottern för ett tag sen. Dun. Säger jag bara.

Kruxet är att allt jag har på mig under jackan blir fullt av fjädrar. Igår på jobbet hittade jag en på min marinblå tröja. Nämen, sa jag till kunden framför mig. Jag ser ju ut som en höna.

Ja, det gör du, sa han. Dessutom är du dåligt plockad.

...och andra rotisar inhandlades igår. Liksom frön, mandel och nötter. Och lite annat inför kommande ät-period. Man måste ha framförhållning. Mardrömmen vore att plötsligt stå där en dag med endast choklad, kakor och knäckemeller som tilltugg...

Vaknade tidigt idag, och var hungrig som aldrig förr. Det var ett bra tag sen jag kände av det, och jag vill inte påstå att jag gillar det. Senaste veckan har hungern varit nästan konstant, och det stör mig. Världens goaste coach Angelina hade en teori häromdan- när det är kallt ute behöver kroppen mer energi för att hålla sig varm. Klokt. Och det verkar ganska logiskt. Mina förtvivlade soppor räcker helt enkelt inte till numer.

Nått annat som triggar lite hunger är säkert mitt intag av någon frukt och en pytteklick keso med bär. Mer mat=mer hunger. Så är det. Snart kommer jag säkert att ha fått en bra balans på födointaget, och slipper den här känslan av svältdöd. Det har varit så nära, så nära den här veckan att jag stoppat i mig nått jag inte borde. Varför jag inte har gjort det är en gåta, men det är lik förbannat ett faktum. Nada. Inte ett dugg mer än det jag ska. Strongt, Fru B!

Motion är ett gissel när man är mer innesnöad än man brukar vara. Mina härliga morronpromenader med hundarna är trixiga som tusan, det finns nämligen inga plogade stigar att traska på. En och annan gångbana, visst- men hur kul är det att trava där?

Å andra sidan har jag varit gnällig och sjuk några dar, och då har käre A haft ansvar för djurhållningen. Han är en raring, min käre A.

Tillbaks till jobbet i dag, kanske inte helt klokt än men jag får myror i brallan av att gå hemma. Rastlösheten är total och det slutar med att jag går och lägger mig och sover i flera timmar. Förmodligen behöver jag det, men att vakna lite lagom virrig i kolan vid 4-tiden på eftermiddagen är ingen höjdare.

Bannemej.

...är en färskvara, läste jag nånstans.

Min har passerat bäst-före-datum, tror jag. Njäae...inte redigt, men lite. Kan bero på att jag för tillfället mår som ett utsketet äppelmos, värk i hela kroppen och frusen och lite febrig. Aningens illamående och en gnutta ont i magen också, nä fy fanken va piss jag mår. Jobbet får helt enkelt klara sig utan mig några dar, min energi räcker möjligtvis till för att hasa mig runt i huset och göra absolut ingenting.

Till frukost har jag i helgen valt att äta keso med frukt och ett ägg. Alltså ingen mumsig persikosoppa. Och det har väl funkat sådär, magen har protesterat en smula. Men jag la märke till att jag blev hungrig av det. När jag äter min soppa känner jag sällan av hunger, inte på hela dan. Redan efter ca två timmar knorrade magen och ville ha påfyllning. Fick den inte.

Nu har jag alltså inlett vecka nr 10. Va!! Fattar knappt att jag lyckats med den här otroliga bedriften! Till helgen är det meningen att jag ska börja äta vanligt mat, och när jag tänker på det så blir jag nervös...det känns som jag kastar mig ut i en värld utan skyddsnät. Löjligt? Tyck det då. Sopporna har varit min grundplåt och nu ska jag då planera mina måltider på egen hand, inte för mycket men heller inte för lite mat. Kan bli knivigt. Måste se till att fylla förrådet av det jag behöver för att fixa tre måltider plus tre mellanmål varje dag. Frukt och grönt och rotsaker, bönor och nötter och bär. Fågel, fisk och mittemellan.

Mina portioner räknar jag ut med hjälp av den knutna näven eller handflatan. Och DET är jävligt smidigt, dom måtten har man ju alltid till hands...moahaha.

Men just nu vill jag bara krypa in i morgonrocken och dra filt och täcke över mig. En dusch skulle sitta som en smäck. Men då dör jag av köldknäpp.

...har börjat.

Strax inledes min tionde och sista vecka med soppor, och jag måste medge att jag ser fram emot slutet. Varje gång jag står där med visp, skål och hett vatten tar det emot. Sopporna smakar lika bra som dom gjort hela tiden, men känslan finns inte där längre.

Ett helt fantastiskt resultat har jag uppnått- 16 kg mindre Fru B! Och det är jag så himla stolt över, för det har jag klarat med en stor portion jävlaranamma och coach Angelina. Tycker det är jäkligt roligt att springa omkring i mina för stora brallor och "gnälla" över att dom kasar ner! Roligt är det också att gå och titta på kläder i alla affärerna (bortsett från sketna HM då) och faktiskt hitta min storlek. Köpte en lite tightare top häromdan, som jag hade tillsammans med en skitsnygg kofta och hur jävla fin va ja ente i d!

Idag är jag mer insnöad än vanligt. Vi lär inte komma många meter utanför dörren, om vi ens kommer ut. Redan i gårkväll var drivan utanför ganska rejäl. Det trista är att vi måste på nått vis iväg, vi har ett hyrsläp som ska återlämnas senast kl 14. I detta släp transporterade vi vår splajsans nya soffa igår, och hujedamej va fint det blev! Och kuddar och filtar och gardiner och krukor och en vas med hittepåblommor i och...

I denna snötäckta värld jag lever i just nu finns det gott om mysfaktorer. En är att tomten snart är på väg...

Tjingeling!

...elva igår förmiddag kom jag på att jag glömt äta frukost. Tog en kopp kaffe tillsammans med kollegorna i fikarummet, sen var det full rulle med allehanda uppdrag. Körde iväg för att inhandla lite växter till vårt väntrum och det var då jag kom på det. Inte för att jag var hungrig, utan bara så där. Min sopprutin kom av sig, det blev lunch och middag med lite väl korta mellanrum.

Lite märkligt, det där. Att mat inte är det första jag tänker på när jag tar mig ur sängen på morgonen. Tror att det är positivt, men å andra sidan vet jag ju att det är viktigt med regelbundenhet i intagandet av föda.

Vissa dagar känner jag att det är dax att börja äta vanlig mat, andra tycks sopporna vara en fiffig lösning. Det är hursomhelst ett ganska smidigt leverne, jag vet ju vad jag ska äta. Kräver ingen planering, mer än att jag ska ha tillgång till varmt vatten, en skål och en visp.

Banan och keso som mellanmål nr I och två små clementiner blev mellanmål nr II igår. Känns helt okej att tugga lite mellan måltiderna, men det smakar tyvärr inte lika gott som jag inbillat mig i flera otuggiga veckor. Men jag ska nog få smak på mat igen...är jag rädd...

Golv. Det är nära nu. Käre A kånkade in spånskivor igår, idag blir det såga av och kanske blir det golvläggning i helgen. Jag tror jag ska kommendera honom att sätta fart vid 13-tiden imorron lördag...då är det visst fotboll på teve...Arsenal mot Tottenham tror jag... engelska korplag.

Tjingeling!    

Doftar så satans gott med stekt bacon!

Och jag minns faktiskt hur det smakar... För säkerhets skull sitter jag för mig själv när käre A mumsar i sig av kvällens middag. Min soppa väntar strax på att bli uppäten ju. Jippie...

Lite trött på dom däringa sopporna nu, denna vecka nr 8. Även om jag lagt till en frukt eller en klick keso med bär då och då, så känner jag att det snart är dax att börja se över matförrådet för min egen del. Bl a annat läsa på i Xtravaganzas handbok, där står så mycket bra att tänka på. Vad man ska ha hemma i kyl och skafferi, tips på måltider och mellanmål.

Av min visuella plan på tio veckor återstår det alltså 2 1/2 vecka. Baggis. Njaeä...men det ska gå, det här.

I söndags var det kalas med ål...jädrans tur man inte äter... Det luktade riktigt räligt, dessutom. Men det kan man ju inte säga till värdinnan, så jag satt och drack kolsyrat vatten när resten av släkten slevade i sig av kokt och stekt ål med tillbehör. Fy. Usch.

En chokladkartong stod öppen på soffbordet, men nä- blev inte ens sugen. Och inte på princesstårtan dom hade till kaffet heller. Men den såg fin och god ut.

Annars är jag mest trött och lite småilsk. Det jobbet jag har kan reta opp en emellanåt. Egentligen inte jobbet, men bristen på organisation. Fast å andra sidan kan jag ju skita i det, jag är ju inte personalansvarig.

Även om man skulle kunna tro det.

Blev arg igår. Riktigt jävla ilsken. Numera händer det kanske en gång i halvåret, och varje gång är det jobbet som retar opp mig.

Men skit samma. Det jag la märke till den här gången var att min gamla vana att ta nått att äta för att varva ner mina upprörda nerver fanns där direkt. Snacka om att ränderna aldrig går ur... Hursomhelst åt jag ingenting, och bara det är ett megastort kliv i min nya riktning! Men känslan fanns där omedelbart, vilket gjorde mig lite skrajsen, faktiskt.

Kan jag hantera det som jag gjorde är det i sin ordning. Och nu vet jag att jag kan!

Har lagt till ett mellanmål per dag, och det verkar bli bra. Tog mitt första äpple på nästan två månader häromkvällen, men det smakade inte så gott som jag trodde att det skulle göra. Dessutom bet jag mig i läppen! Jag inbillade mig att tugga var som att cykla- har man en gång lärt sig...

Fick för mig att vara civilklädd på jobbet igår, eftersom vi hade möte. Ägnade en stund åt att stryka kläder och fixa. Tänkte ta på mig tunika, byxa och linnejacka jag använde 25 september när T och P gifte sig. Gick det bra? Nä, för det gjorde det INTE! Som jag sa till dottern: Jag ser ut som en jävla galge man slängt nått på. Gnäll nu inte över det, sa dottern. Det är väl positivt!

Och jo, det är det ju. Men det finns inte mycket i garderoben som passar nu, och det kan bli dyrt. Inte bara det, egentligen. Jag tycker om en hel del av mina kläder. Men av det jag provade igår satt ingenting som det skulle.

Jag har sparat några få paltor sen tidigare, då omfånget av nån anledning var mindre, men det fattas fortfarande en bit innan jag kommer i dom.

Jag har i alla fall köpt mig en ny jacka. En lila! Tjoho va snygg jag blir i den!