Eller rättare: bär.

Jag smaksätter mina dryga 2 liter vatten/dag med allehanda bär. Hallon, blåbär, jordgubbar. Det är inte tillåtet att äta något förutom 3 soppor/dag på helfart. Men tror ni inte att ett litet jävla hallon slank med när jag drack idag! Bara rätt som det var! Om jag nu ändå planerat denna händelse...då hade jag ju tuggat och tuggat och tuggat och tuggat på detta ynka bär tills det försvann i tomma intet! Men alls icke- rätt ner i halsen bara. Så onödigt.

27 dagar har jag intagit flytande föda. Den här veckan har varit lite besvärlig, tycker jag. Känt mig mer hungrig och sugen än tidigare. Haft den ena matfantasin efter den andra. Igår när jag gick och la mig tänkte jag på prinsesstårta... Och min plan på resterande 6 veckor känns inte så lockande.

Men så tänker jag på dom resultat jag faktiskt uppnått under dessa 4 veckor, och då kommer ett visst mått av motivation krypandes igen. Känslan av lätthet i kroppen är så underbar, rörligheten har ökat enormt mycket, kläderna sitter inte längre som vore jag hälld i dom...

Käre A sa idag, att det nog kommer bli svårare för mig att börja äta vanlig mat igen än vad det är att hålla fast vid sopporna. På pricken, min käre A! Är inte redo för det än, så mitt val är enkelt. Shopoholic har jag hört talas om- men inte soppoholic!

Lite slapp i soffan blir det nu, tror jag. Fast jag skulle ju vika tvätt...och stryka lite kläder inför resan till Hufudstaden på måndag... Nä, jag tar ett stort glas med bärvatten och kryper ner under filten.

Tjingeling!

Ordet används ofta av folk som på ett eller annat sätt försöker tappa i vikt. "Jag fuskade idag, jag åt en bit choklad". Vaddå fuskade? Om jag inte har helt fel för mig så betyder väl ordet fusk att på otillåtet sätt skaffa sig fördelar. Chokladbiten för den som följer en viss diet ger inga fördelar, bara dåligt samvete.

Sluta genast opp med att säga fusk i detta sammanhang! Ordet har en så negativ innebörd, och det är inget man ska ägna sina tankar åt. Tänk i stället att chokladbiten är ditt val idag, den smakar ljuvligt och du är värd den.

Nog om det.

Idag skriver jag dag 26 med XV. Tjoho, vad tiden rullar på! Än funkar det så jäkla bra, även om jag ibland blir sugen på både det ena och de andra. Senaste veckan har det varit så. Men det går att fixa med vatten, faktiskt, dom där sugen. Fan tro´t...

Om vi säger att tio veckor innehåller  70 dagar, och då gör ett enkelt räkneexempel: 70-26=44. Så många dagar har jag kvar om jag nu klarar min egen "tysta" målsättning på helfart. Inte omöjligt...men ingen katastrof om jag skulle välja att börja äta enligt halvfart tidigare. Så det så.

Igår monterade käre A och jag ihop nya sängstommen. Fint som tusan blev det, men attan vad låg sängen är nu mot innan. Vi funderar allvarligt på att inhandla en rejält tjock bäddmadrass. Jag råkade klämma mitt ena finger mellan madrass och säng... att det kan göra så ont! Och fortfarande värka och bulta.

En ny takplafond inköptes också igår. Skitsnygg. Den såg stor ut när den låg på bordet och väntade på att bli upphängd, men väl uppe blev det som en liten flugskit i taket. Nä, jag överdriver, men nästan.

Skulle vilja åka in till stan och köpa mig en snygg tunika jag sett på Lindex. Ska till Stockholm måndag-tisdag och jag måste ju inte alltid se ut som en baglady...

Tjingeling!

Sedan jag började med XV har mitt knaprande av värktabletter avtagit. Inte så att jag käkade piller i tid och otid innan, men när ont och aj slog till vände jag mig till den intelligenta värktabletten. Och hans kusiner.

Ganska snart märkte jag att min värk i muskler och leder minimerades. Måste helt enkelt bero på slaggprodukter som lämnar skeppet. Så vansinnigt skönt att kunna resa sig ur soffan utan att krycka fram som en pigg 90-åring. Stiga ur bilen utan att hänga sig i dörren så att gångjärnen kroknar.

Mina promenader känns så lätta nu, tycker jag. Lika segt att komma iväg på dom, dock. Men väl ute har jag ett helt annat flyt i stegen. Gött!

Och vi ska inte snacka om magen. Den har varit för jävlig i flera år, nu uppför den sig som en mage ska. Lugn och fin.

Men jag kan stundom känna av lite ångestladd. Kanske aningen mer än tidigare. Nu är det ju en otrolig procedur, det här. Det måste jag komma ihåg. Och likväl som dom positiva effekterna förstärks är det nog naturligt att en och annan negativ gör sig påmind. Inget märkligt med det, egentligen.

För övrigt rullar renovering i sitt sakta mak. Strax golvläggning, tror jag. Sen börjar det roliga- inreda! Och köpa grejs och mojs! Oooo va roligt! Har redan börjat fundera på färger och kombinationer... Ska idag måla färdigt den gamla bokhyllan som dassat till sig genom åren. Svart är den redan, men nu har den ett lager fin högblank svart färg på sig och väntar på en omgång stryk till!

Men lite morronkaffe först.

Tjingeling!

... detaljerna som göret!

Som t ex att jag ser båda mina örsnibbar rakt framifrån.

Som t ex att mysenbysen sitter löst.

Som t ex att jag kan knäppa min mockajacka- alla knapparna.

Som t ex att jag numera har två synliga nyckelben. Asså inte genom huden... (Hur tänkte jag nu här...?)

Som t ex att min käklinje är synlig.

Som t ex att bubbisarna är om möjligt ännu hängigare. Ska i alla fall INTE ha skärp när jag är bhlös...

Som t ex att min goa bil klarade besiktningen idag! Sånär som på två sketna lampor. Varför kollar jag inte opp sånt innan? Blir trött.

Hur som helst är det dag 23 med XV. Tänka sig, va! Det trodde du väl inte, Fru B! Var och inhandlade "mat" för ytterligare 2 veckor. Friskt vågat, jag ska ju ta en vecka i taget! Men klarar jag det så är jag halvvägs med min "plan". Najs.

Käre A bjöds på Janssons till middag...det måste tamejfan vara kärlek. Eller helt enkelt ren jävla dumhet. SÅ gott det doftar!

Pratade med min konsulent Angelina en stund, man blir så glad av det. Jag saknar egentligen inget i matväg- jo, det skulle vara en frukt då och då. Den dan du kan käka ett äpple kommer fortare än du anar, sa Angelina.

Hm. Ska lägga in det i min målbild, ett rött krispigt äpple! Och sen ska jag bara sitta och vänta på den dagen.

Undrar just om man trots allt inte blir lite ding...

Tjingeling!

Igår skapade jag en gnutta filosofi i min vardag: Kanelbullens goda smak varar några minuter. Resultatet av mitt val att avstå den sitter i betydligt längre.

Kände mig så klok och vis när jag sa det till svägerskan L! Även hon tyckte att det var lite snilligt sagt, faktiskt!

Det är märkligt hur vissa saker kan påverka en. Igår var vi på drift, och hamnade hos S-hamnarna för att dricka kaffe. Vetebröd, pepparkakor och mandelskorpor lades fram. Åt min medhavda soppa och tog en kopp kaffe. Men jag vet ju hur dom där kakorna smakar och på nått vis kände jag mig sorgsen över att inte kunna fika "som vanligt". Ska jag aldrig kunna det? Förmodligen inte. Eller jo, det kommer jag nog att kunna när min mentala kapacitet är stor nog att välja ut en av kakorna och sen nöja mig med den. Det finns ju alltid valmöjligheter. Igår valde jag att låta bli alla frestelser som kom i min väg, så småningom kan jag välja ut vad jag vill ha.

Idag har vecka nr 4 med XV startat. Dom första 3 veckorna är avklarade och jag kan när jag vill gå över till fas 2, halvfart. Det känns inte aktuellt nu, jag funkar så bra på mina soppor fortfarande och jag kör så det ryker en vecka i taget. Har förhoppning att forsätta såhär fram till 13 december, men om det skulle bli för besvärligt är övergång till halvfart inget nederlag. Det är ju bara 7 veckor dit!

För övrigt är mitt humör denna morgon av det mest usla slaget. Är inte till min fördel då, kan jag säga.

Tacksamt att man är home alone.

... som är nr 20 i raden av Xtravaganzadagar. Tre hela veckor imorrn- om ärligheten ska fram var jag inte så säker på att fixa det. Men det är gjort och utan egentliga problem. Från nu tar jag en vecka i taget, är inte riktigt i fas med att börja äta. Det känns som om jag hur lätt som helst skulle kunna överäta igen... Men tänker jag på det viset så är det ju liksom bäddat för det!

På tal om att bädda- köpte ny säng igår! Eller på torsdag, för då ska jag hämta den. Har velat ha Ikeas Malm-säng hur länge som helst och NU har jag en! Alltså på torsdag då.

Renoveringsfasen i vardagsrummet är inne på sista valsen och käre A har slitet som en gnu i flera veckor. Vi gör nått annat i morron, sa jag. Ja vi kör till Ikea, sa han. HAN VILLE KÖRA TILL IKEA! Han som avskyr allt vad affärer heter förutom dom gubbadagis han älskar att gå i. Men min längtan till just Ikea är inte så stor, faktiskt. Så vi är nu överens om att köra och titta på soffor, förmodligen blir det en ny till ena rummet vad det lider.

Kvällen ska nu ägnas åt min kycklingsoppa med vitlök medan käre A käkar kyckling- och potatislåda. Barnbarnen lever rövare här idag, det är alltid intressant att hör dialogen mellan storebror, 6 år och lillasyster, 3 år!

Tjillevippen!

Idag är ingen bra dag, idag är det en ap-dag.

Huvudvärk direkt på morronkulan är oftast en hel dag med huvudvärk. Yeah right. Seg som den där kolan jag inte får äta. Men å andra sidan är jag inte sugen på den heller.

Min kollega på jobbet sa idag: Det kommer att kännas konstigt när du går omkring här och är liten.

Liten? Ja, sa hon, när du inte är så go och kramig och mjuk.

Men snälla söta rara, det kommer att finnas massor av kram kvar i den här kroppen, sa jag.

Jo, sa hon. Men man är ju van vid att du är som du är.

Denna dag 19 med XV tar jag mig en funderare på det hon sa. Alltså sitter jag i storleken? Märkligt. På måndag ska jag krama henne och sen fortsätta med det varje dag tills jag är framme vid mitt mål.

Så att hon vänjer sig.

Även om jag mår apa idag, så känns det ändå lite gott när jag tänker på hennes ord. Hm... jag ska bli liten...

Och med det menas att dag 17 med XV är snart tillända.

Som vanligt på onsdagarna har det varit möte med andra goa, glada XVare. Som jag trivs på dessa möten! Så mycket inspiration och tips, mest från deltagarna. Även vår coach gör träffarna trevliga, men jag upplever det som om vi styr det mesta. Det är intressant att höra hur veckan som gått varit, och vi skrattar mycket tillsammans. Helgoa paret U och A sitter i sin hörna och myser, kommer med kloka råd och tips. Unge killen J slår mig med häpnad varje gång, han är så förnuftig i sitt sätt att resonera. Den ena visheten efter den andra, och jag fylls av den harmoni han utstrålar. Så härligt! Systrarna A och J är så naturnära och vettiga, fulla av humor och bus- passar mig perfekt.

Alla i min grupp ger mig något och jag hoppas att jag kan ge något tillbaka!

Annars har det varit en sisådär-dag. Har känt mig lite låg och trött, lite hängig. Tänker att jag ska göra det och det och det...men det har slutat med att jag inte gjort ett skit. Min massakrerade tå är inte på topp än, det gör fortfarande ont när jag har sko på. Och jag som vill sätta fart med mina långa kvällspromenader nu!

Men att knixa runt känns inte som ett lyckat drag, så jag får helt enkelt vänta.

Lite bubbel av irritation och ilska ligger en bit under ytan, inte över nått speciellt men dock. Om jag öppnat munnen nu hade det förmodligen kommit en harang av fanhelvetessatansjävlar men jag tiger.